Selma Lagerlöf och hennes verk

Selma Lagerlöf föddes på Mårbacka i Östra Ämtervik i Värmland den 20 november 1858. I tjugoårsåldern lämnade hon hemmet och reste till Stockholm för att utbilda sig till lärarinna. Hon fick anställning i Landskrona i Skåne, men 1895 sade hon upp tjänsten och 1897 flyttade hon till Falun i Dalarna.
Fädernegården hade efter faderns död gått ur släktens ägo, men tack vare sina stora litterära framgångar kunde Selma Lagerlöf år 1907 återköpa gården. Hon använde den först som sommarbostad, men lät åren 1921 - 1923 bygga om huset till dess nuvarande utseende. Mårbacka blev nu än en gång hennes hem. Hon avled där den 16 mars 1940.
Selma Lagerlöf gestaltade i sina litterära verk människor och deras känslor på ett sätt som alltjämt griper och förundrar. Hon kunde gjuta saga och verklighet samman till fantastiska och fascinerande historier, som fängslar läsaren genom spännande äventyr och dramatiska livsöden och roar genom humoristiska inslag. Hennes budskap om medmänsklighet, fred och rättsinnighet mister inte sin aktualitet.
Av hennes brev finns nu flera sviter utgivna, som kastar nytt ljus över hennes personlighet. Selma Lagerlöf nådde världsrykte och hennes verk har blivit översatta till många främmande språk. Nils Holgerssons underbara resa har översatts till omkring 60 språk och Gösta Berlings saga till omkring 50. Alltjämt görs nya översättningar; så till exempel har Gösta Berlings saga nyligen utgivits på grekiska.
Selma Lagerlöf fick många bevis på uppskattning under sin livstid. Hon erhöll Svenska Akademiens stora guldmedalj 1904 och Nobelpriset i litteratur 1909, och hon var ledamot av Svenska Akademien från 1914. Av biografier över henne kan nämnas Elin Wägners från 1942 - 43 och Vivi Edströms från 1991. En mängd vetenskapliga undersökningar av hennes verk har utförts av både svenska och utländska litteraturforskare. Se vidare i avsnittet Aktuell forskning.